torsdag 21 november 2013

Tankar för dagen med Nour El-Refai













http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/273958?programid=1165&playepisode=273958

Citat Nour:
"Jag säger sällan högt vad som gör ont. Jag tänker att det stör dem som jag tycker om. Eller också kanske de säger något som stör mig. Det har hänt att jag känt att jag vill berätta vad som är jobbigt. Men jag vill sällan prata om det. Förstår ni vad jag menar? Jag skulle kunna säga att jag önskar att mamma vore min granne och se så där jätteledsen ut som bara en flicka kan. Och så vill jag bara att någon frågar om jag vill ha en kram eller en whiskey. Eller båda. Inte börja ställa frågor eller dela med sig av sina teorier. Sånt kan få mig att hålla tyst i flera år.
Jag skulle gärna bära min sorg som en gammal indian med fåror i ansiktet, riktiga ärr så man såg tydligt utanpå att tiden haft sin givna gång på ens kropp och gjort en biografi av en. Men på mig lägger sig oron som blå fläckar under ögonen. Jag blir tyst och tråkig. Jag blir en sådan som säger "Oj förlåt, vad sa du?" Då är det ingen som tänker "Stackars den tösen, hon har haft det tufft just nu." Jag verkar bara frånvarande och otrevlig..." 




Det händer när du vilar
















Tomas Sjödin berättade bland annat om sin farmors syster som ständigt var i farten och var så tills den dagen hon dog, 104 år gammal. Hur han en dag frågade henne (fritt tolkat så som jag uppfattade det):

Är du en orolig själ eftersom du får så mycket gjort? Hon svarade: Nej, min själ är bara snabb!








Nyfödda

 
Som de berör mig dessa nyfödda.
 
 
 





Bilden som drabbade mig och fick mig att ta in det som hänt i
Fillipinerna på ett djupare plan.